Jag vet vad som finns att frukta

Jag och Egypten ar officiellt fardiga med varandra. Jag kommer aldrig aka hit igen.

Hogljudda, till synes ilskna, araber som ostrukturerat rorde sig in och ut pa den lilla lakarexpeditionen fick mig inte att grata mindre. Och som jag grat.

Jag hade gratit hejdlost sedan lakaren som undersokt mig pa hotellet (dar jag legat nerbaddad i jag-vet-inte-hur-manga-dar) forordat inlaggning pa sjukhus for intravenos behandling. Att bli inlagd pa afrikanskt sjukhus var inte nagot jag raknat med. Som sjukvardspersonal har man dessutom vett att vara radd. Jag vet vad som finns att frukta.

Kord till sjukhus i nagon slags ambulans och inslussad pa lakarexpeditionen satt jag alltsa livradd med handerna over magen och tararna rinnande nerfor ansiktet. Mitt pass togs ifran mig och avtal skulle signeras. Och sa mycket kan jag saga: Pa afrikanskt sjukhus blir man inte behandlad som Paris Hilton!

Jag blev slussad till ett undersokningsrum. Skoterskan i sloja (som jag precis sett arbeta orent utan handskar) pekade barskt pa en brits med blodstankta lakan. Bakom draperiet som skiljde rummet i tva delar lag en plagad egyptier och skrek pa hjalp vilket inte gjorde stamningen mindre kaotisk. En ond lakare kom in och gjorde sig lustig over det faktum att jag grat, varpa han undersokte mig och sedan i arrogant ton befallde mig att "cover" (Vad skulle jag "cover"? Jag drog Johans troja over huvudet i hopp om att slippa se elandet).

Efter blodprovtagning och nalsattning (som skedde med handskar efter hard patryckning fran min sida) tilldelads jag ett litet rum med galler for fonstren (i vilket Johan heroiskt sov en hel natt pa golvet for att vara hos mig). Kanslan av att sjuk vara utlamnad till vilt frammande manniskor med annat sprak och annan kultur onskar jag ingen annan. Min blodbana pumpades full av vatska och mediciner och efter ett dygn fick jag lamna sjukhuset.

De dagar jag har kvar har kommer, pa grund av min fortsatta medicinering, spenderas inomhus. I overmorgon gar det efterlangtade planet hem.

48 grader

Otaliga ar de sopor och doda djur som jag sett flyta fram i Nilen, en flod som mer paminner om en sopstation an nagonting annat.

I Hurghada bor och arbetar nastan enbart man. Vid ledighet aker de hem med intjanade pengar (genomsnittslonen i Egypten ar mindre an tusen svenska kronor per manad) till sina fattiga familjer som bor inat landet. Betjanten Mohameds fru bor i Kena, en liten by i narheten av Luxor. Dar saknar husen tak och barnen spelar skolosa fotboll pa gatorna. Badar gor de i Nilen, bland de doda djuren.

Torsdag. Bussresa genom Kena till Luxor, darefter flodbat over Nilen och aterigen buss till Konungarnas Dal. 48 grader och en klanning sa vat av svett att jag kunde vrida ur den var priset for att se faraoernas gravar och Tutankamons mumifierade kropp. Pa vagen hem gick bussens air condition sonder och ett dopp i Nilens hogst fororenade vatten verkade plotsligt inte sa dumt trots allt (nej mamma, jag badade inte i Nilen!).

Lordag. Bussresa till Kairo, tolv timmar tur och retur genom okenlandskap. Strax bakom Cheopspyramiden pa Giza-platan blev jag brutalt uppkastad pa en kamel, nagot jag sahar i efterhand uppskattar till en av resans absoluta hojdpunkter. Lite senare, pa Egyptiska museet fick jag bl a mojlighet att se Tutankamons beromda guldmask samt flera kanda mumier. Ramses II hade fortfarande har, tander och naglar kvar! Under hemresan svimmade en medpassagerare och jag blev vackert kallad att arbeta pa semestern..

Nagon mer an farmor som vill ha ett riktigt vykort?

Halsningar fran Egypten (Jag ar Paris Hilton)

40 grader och sol.

Short wife long life, ropade forsaljarna pa basaren nar Johan kom lufsande med mig i hasorna. Sjalv var jag upptagen med att besinningslost pruta mig till en rosa luftmadrass.
Senare fick jag aran att traffa kamelen Mini som alskar bananer och garna vill bli klappad bakom oronen.

En inte direkt val bevarad hemlighet, min drom att behandlas som en stjarna med divalater, har gatt i uppfyllelse har i Hurghada. Mannen i koket pa det gigantiska hotellkomplexet vid Roda havets strand skoljer mina gronsaker i mineralvatten och serverar mig cola light med rosa sugror nar jag vinkar. Dessutom har jag tilldelats en egen betjant, Mohamed, vars lon jag kryddar frikostigt med dricks da han tjanar mindre under en manad an vad min nya bikini kostar. For honom ar jag Paris Hilton och det betalar jag vad som helst for.

Pa torsdag bar det av mot Konungarnas dal och Luxor for att pa lordag besoka Kairo och pyramiderna i Giza.

Idag och två veckor framåt

Allt jag har att säga

Igår träffade jag en kvinna som har makten att förändra min framtid.
Det är allt jag har att säga om saken.

Små grodorna och 100% party

Sundsvalls Alnön bjöd sannerligen inte på sitt bästa väder under midsommarhelgen. Det hindrade dock inte vårt glada sällskap från att både bada och dansa runt en egentillverkad midsommarstång (som kläddes med ogräs och syrén då vi inte hade en enda björk i sikte).

De som i bilen upp roat sig åt att min stora packning bestod av fler klänningar och högklackade skor än varma tröjor tystnade när jag inledde helgen med att stryka sönder min tilltänkta midsommarklänning. Vilken tur att jag hade andra alternativ!

I övrigt bjöd helgen inte på några större skandaler och jag längtar redan till midsommar 2010. Helgens bästa var musiken som spelades, svenska visor ackompanjerade på gitarr av festarrangörens far samt skivan 100% party som gick på repeat. Tack Jonas!

Jag inser det katastrofala i att 25 personer ska dela på en dusch, samtidigt som jag har bränt min klänning brun på ett gammalt strykjärn, aj aj

Mamma vet bäst

Efter noggrant övervägande stod slutligen den blåvita tröjan som segrare. Det blev mammas röst, en kommentar via mail om vad som håller i längden, som avgjorde mitt val. Till gröna gummistövlar kommer den göra sig utmärkt under midsommarhelgen i Sundsvall, dit jag för övrigt är på väg i skrivande stund. Vår chaufför, tillika värd för helgens festligheter, kryssar vant mellan filerna på motorvägen till tonerna från en bränd Absolut Fjortis-skiva.

Glad midsommar!

Nya testamentet och grönt te

"Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig. [...] Har jag blivit er fiende genom att säga er sanningen?"



Ett näst intill perfekt sätt att spendera en regnig eftermiddag.

"Bara blad?" undrade farmor förvånat

När farmor idag tvingade ner mig på åkern för att plocka liljekonvaljer blev det tydligt varför jag hellre klättrade i träd än plockade blommor som barn.
Jag är helt värdelös på att plocka blommor.

Den lössläppte struntar i art och kön

Problemet med att baggen Folke ständigt rymde löste hans ägare, min kusin, helt sonika genom att släppa honom fri. Utan varken hage eller koppel kan Folke röra sig som han vill.

Dessvärre har den lössläppte baggen nu fått för sig att han är en hund, och förälskat sig i en av kusinens jakthundar. Dagarna i ända sitter Folke utanför hundgården och trånar efter jakthunden Dante, som både är av fel art och kön.

Nu gråter jag på riktigt

Säsongsavslutningen av Gossip Girl får mig att gråta. Här sitter jag alltså nu i mörkret, i min ensamhet, med tårar rinnande nerför kinderna.
Med risk för att avslöja för mycket låter jag det vara osagt huruvida det är lycka eller olycka som orsakar detta.

Mörkrädd

Där, djupt inne i skogen, bor jag ensam i en vecka.

Nyckfullheten

Trots tidigare blogginlägg blev det röstning trots allt. Som av en händelse surfade jag förbi thepiratebay.com som uppmanade till röstning vilket fick både mig, min bror och min pojkvän ur soffan.
Ha-ha!

Salla får min röst

Mitt försök att poströsta tidigare i veckan var ett fullständigt misslyckande. Jag blev därmed tvungen att idag aktivt besluta mig för att inte rösta alls. Bara tanken på att åka runt och leta efter en poströstningslokal idag gör mig alldeles matt.
Istället tog jag en uppfriskande promenad i regnet med människans bästa vän.

De omdömeslösas chaufför

Igår kväll, efter att jag spelat bort pengar på V75, drog jag på mig leopardsjalen från Cavalli och mammas gamla pumps.

Att envist dricka cola light istället för alkohol medan Sverige förlorade mot Danmark i fotboll är inte ett av mina smartare drag. När de som druckit öl och drinkar insåg detta tog det inte lång tid innan jag blev utsedd till kvällens chaufför.

Terminator Salvation

Med risk för att avslöja slutet; okej att Terminator Salvation utspelar sig 2018, men hjärttransplantation ute i fält utan hjärtlungmaskin?
Ofta undrar jag vilka konsulter som används vid produktionen av en storfilm. Jättarna ABB var tydligen inhyrda för att designa filmens robotar, men den medicinska biten tycks producenterna blankt strunta i.

Vi hänger upp några dropp med mysko färg i så ser det bra ut!

Hur resonerar dom? Förstår dom inte att deras film kommer ses av människor som förstår att allt bara är en bluff?
Fram till slutscenerna trodde jag på robotarnas krig mot mänskligheten. Jag trodde på Christian Bales John Connor. I min förhållandevis otekniska värld såg allt felfritt ut. Sen kom en hjärttransplantation som mer liknande borttagandet av ett födelsemärke och då insåg jag att allt bara var på låtsas.
Så jävla lurad man kan bli!

Krig eller kackerlackor

Enligt Aftonbladets webbtest är jag 64.4 % smygrasist. Men min åsikt, att Sverige bör begränsa invandringen, har en alldeles humanistisk förklaring. Bör vi inte ta hand om de invandrare vi tagit emot innan fler välkomnas? Är det överhuvudtaget mänskligt att låta otaliga småbarnsfamiljer bo tillsammans i små lägenheter där det enligt rapporter kryper kackerlackor efter väggarna? Hellre kackerlackor än krig kanske några tycker. Nej tack, för min egen del blir jag hellre bombad.



Även om jag i skrivande stund inte har bestämt vilket av tre partier som ska få min röst kan jag meddela att Sverigedemokraterna inte är ett av dem. Jag anser att den viktigaste frågan rör djuren och deras rättigheter, de som inte kan svara för sig själva. Kanske kan Sverige ta emot några illa behandlade svin, såhär i influensatider?

Ute och inne

Ute regnar det. Inne viks det pappersservetter.

Till de förledda

"Du, den där filmen du rekommenderade var ju kass!"

Orden är min brors och han är inte den enda som uttalat dem den här veckan. Sakta börjar insikten om att jag borde sluta rekommendera film att sjunka in. Ingen tycker som jag. De som tar emot mina tips har en förmåga att känna sig besvikna och förledda efter att de tagit del av dem.

Med gott samvete avslutar jag därför det här inlägget med att rekommendera Milk, en film som fått särledes god kritik men enligt mig är fullkomligt värdelös.
Enjoy.

Vad jag tittat på ikväll? Det här.

Jag har ingen dator de närmaste dagarna men twittrar från mobilen.

Torsdag på Rose

Efter en utbildningsdag på jobbet tog jag mig till gymets omklädningsrum för att göra mig iordning inför kvällens festligheter på Rose. Tanterna som varit på cykelpass växlade upprörda blickar när jag naken tog upp en hel bänk för att måla tånaglarna svarta.



Plötsligt insåg jag att min nykemade klänning fortfarande var fläckig. Nere på stan kastade jag mig in på Zara och köpte två nya, en rosa och en lila.



Lassbo bjöd på fantastiska fördrinkar. Jag hade verkligen inte gjort det bättre själv.



Vi försökte ta några snygga kort på oss själva...



... det gick sådär.



Rose. Johan Petré och MakeUpStore, som hade kampanjfest för Bronzekollektionen, bjöd på gratis drinkar, levande musik och goodie-bags.



Emilia sjöng en, två...



... och tre låtar. Det blonda håret framför mig tillhör ingen mindre än Blondinbella.

Tur-Lassbo vann ett glasobjekt (läppstift) från Kosta Boda signerat Åsa Jungnelius. Hallå, när jag fyller år önskar jag mig ett sådant läppstift, samt nagellacket från samma serie.

Armband med budskap

Som tröst efter att ha tagit en Hepatit A-vaccination köpte jag ett nytt armband med budskap att fundera över.

27:37

Före.



Efter.


Kollegorna.

Jag gjorde en långt ifrån beundransvärd prestation idag. Med tanke på omständigheterna får jag dock nöja mig med att ha joggat runt Vårrusets fem kilometer på 27 minuter.
Chrissy sprang snabbast av kollegorna från akutvårdsmottagningen. Efter att jag tagit täten från andra startgrupp ilade hon förbi mig vid tvåkilometersmarkeringen på starka ben. Jag hade inte en suck!

Chrissy: Jag gratulerar å ödmjukast och hoppas att du inte flyttar till USA innan jag hunnit slå dig i något annat lopp.

Vårruset

Jag är nervös. Ja, det är rent av sjukligt, så nervös är jag.
Jag är för svag, mina vänner (läs konkurrenter) för starka.
Herregud, att förlora är verkligen inte min melodi.
Nu ska jag gå och sminka mig, locka håret. Snygg ska jag åtminstone vara.
Det är allt jag har att säga om saken.

Vilken ska jag köpa?

Blå med vita ränder eller...


... vit med blåa?

Eländet

Imorgon ska jag springa Vårruset. Det hör ju nästan till att inför en stundande tävling beklaga sig över formen, men jag lovar, min form kunde knappast vara sämre än den är just nu. Med en vår fylld av vinterkräksjuka, långdragna förkylningar och ett skadat knä blir det svårt att uppnå mitt mål; att komma först av alla vänner och kollegor. Om jag lyckas hålla mig under 6 min/km varvet runt är jag nöjd, då förstår ni ungefär vidden av eländet.

Vi vann på Solvalla

Idag har Anna Rosén och jag spelat på Solvalla. Vårt V75-system bestod av en bladning uppenbara spikar och hästar med snygga namn. Givetvis vann vi.


Jag och Erik Rosén, Annas bror. Se så glad jag är, där bakom kupongerna.

De sista överlevarna

Orkideérna och garderobsblommorna har jag dödat, en efter en.
Igår vattnades de sista överlevarna massivt. Nu väntar två månader av torka då de lämnas ensamma i den inplastade lägenheten.
Förhoppningsvis kommer mina kaktusar överleva helvetet, de har ändå överlevt ett år med mig.

Skorna som undslipper helvetet

Jag har hört att ingen som varit med om ett stambyte köper en bostad som står inför ett sådant. Det är ett helvete, en en-gång-i-livetupplevelse som får helvetet självt att framstå som en vacker och trevlig plats.
Det är av den anledningen jag flyttar och svär ikväll. Att packa kläder och skor inför tvåmånadersvistelsen hos svärföräldrarna är ingen liten uppgift. Jämmer och elände!


En tiondel.

Fräscht

Jag har aldrig hört en man yttra "Det är så fräscht med isbergssallad".
Faktum är att jag aldrig hört någon uttala detta, varken man eller kvinna.
Om man bortser från min kille då, förstås.

"Det är så fräscht med isbergssallad", utbrast han glatt där vi satt vid matbordet.
Jag tittade upp. Min skepsis gick inte att ta miste på.
Det var kanske inte lika mycket vad han sa som sättet han sa det på.
"Jamen", fortsatte han. "Det är det väl, fräscht?"
Jag bara tittade på honom. Trött blick och höjda ögonbryn.

Vi fortsatte äta under tystnad.


Fräscht.

Hundvakten

När mina föräldrar om några veckor åker utomlands är jag hemkommenderad för att vakta hunden. Frågan är bara vem som ska vakta mig.

En av internets alla fördelar

Vi sitter tre personer i soffan, men tro inte att vi pratar med varandra. All kommunikation oss emellan sker via msn, facebook och twitter. Således slipper vi prata, vilket passar mig som har halsont alldeles utmärkt.


Datorn i mitten är min. Men vem som använder datorn längst bort är det ingen som vet?

Ursäkta Malena, vad hände?

Jag hade inte hört årets vinnarlåt från Melodifestivalen förrän alldeles nyss, i självaste ESC-finalen, och jag frågar mig själv vad som hände?
Var det något fel på ljudet? För inte var det väl meningen att det skulle låta sådär?

Jag har hört Malena Ernman sjunga opera tidigare och att kvinnan kan sjunga råder det inga som helst tvivel om, tvärtom, men Sveriges bidrag till Eurovision Song Contest fick mig att trycka en kudde mot ansiktet och skämmas.

Korvmackan (en inre konflikt)

Jag har varit vegetarian i snart tio år.
Man kan ju tycka att jag borde ha vant mig vid det här laget, men det är väl själva fan vad man saknar den där korvmackan ibland.


Korvmacka, mjölkchoklad och onoppade ögonbryn.

Varning

För snart ett dygn sedan såg jag en fasansfull fransk rysare och sedan dess har jag haft ångest. Det är av den anledningen jag inte borde rekommendera MARTYRS till någon, men jag kan inte låta bli. Se den om du vågar, men se för Guds skull till att ha någon med dig när du gör det och var beredd på minst sagt obehagliga scener (och då talar vi inte om spöken, andar eller svarthåriga flickor som krälar fram à la The Ring utan om vanliga, vidriga människor)!

Garbo och jag

I natt dansade jag på ett podium på Grand Garbo i Sundbyberg.
Det känns sådär, nu efteråt.

Att jag hade kul råder det dock inget tvivel om. Det blev min lilla rosa klänning varse, som nu kemtvättas för andra gången inom loppet av en vecka.

Tilläggas bör att ryktet stämmer; Garbo är en stor köttmarknad. Det sägs att om man som singel går ensam hem från Garbo har man misslyckats fatalt. Ett hett tips till desperata singlar är alltså att ta sig till Sundbyberg.




När dragkedjan behövde sys fick jag snabb assistens av två proffs. De två kvinnorna från västkusten besatt oanade men fascinerande färdigheter i sömnadens konst.

Lita inte på något som blöder fem dagar i sträck utan att dö, har jag hört

Smärtan är distinkt, liksom kraftlösheten som följer den.
Hela dagen har jag legat på soffan och sippat te som Johan snällt serverat tillsammans med Citodon.
Nu åker jag till jobbet i mina myskläder.

The Uninvited

Igår såg jag The Uninvited på bio och jag kan inte annat än rekommendera andra att göra samma sak.

Snurra mig!

På färjan mot Grönan.

Det är måndag och jag har vaknat efter en extra lång helg fylld av festligheter.

Under fredagen köpte jag och mina blonda väninnor ett varsitt åkband på Gröna Lund och provade under dödsångest alla uppskjut, nerskjut och sidoskjut som tivolit hade att erbjuda. Jag är barnsligt förtjust i att bli skrämd. Självklart åkte jag den nya attraktionen Insane, och det mer än en gång.

Natten mellan lördag och söndag spenderades på Village, där mer eller mindre varenda man såg ut som Robert från Boxer-reklamen med välkammade frisyrer och svarta, kraftiga glasögonbågar. I vimlet såg jag en av väninnorna kryssa fram mellan de kavajklädda männen. "Snurra mig", skrek hon till Robert. "Snurra mig, snurra mig, snurra mig!"

Nästa helg blir det Gröna Lund igen.


Rimmad lax i solen.


Anna och Karin.


Titta. Den satans frisören klippte av en hel decimeter i torsdags.

Skål och tack för sillen

Efter ett snabbt besök hos frisören tog jag i torsdags tåget mot ännu ett fantastiskt Valborgsfirande i Uppsala. Eftersom jag inte hunnit sminka mig fick det göras på tågets toalett. Det fungerade ypperligt, även om det alltid är lite lurigt att måla kajal i hög hastighet.

Dumpad på Storstad?

Efter att jag varit på salong och fått permanenta lösögonfransar fastlimmade inför Valborg mötte jag Johan på Storstad för att öva på mitt etikföredrag som jag ska hålla imorgon. Vi åt och drack gott, men det blev inte mycket till övning för min del då vi båda hade fullt upp med att känna medlidande för den stackars kille som ensam väntade med två glas vin vid bordet intill.

Riktiga män rakar pungen med vinkelslip

I helgen besökte jag Orsa marknad. Inom loppet av fem minuter hann jag förarga en kvinna som sålde t-shirts med ”roliga” tryck. När Johan föreslog att vi skulle köpa en t-shirt till hans systerdotter med ”Min morfar är jägare” tryckt på bröstet var jag inte sen att protestera.

”På ett dagis i Stockholm där hälften av alla bebisar är vegetarianer som sina mammor kan trycket anses som hets mot folkgrupp", sa jag med viss retsamhet i rösten. "Dessutom är färgen illa vald.”

Kvinnan i ståndet blev högröd i ansiktet.

”I Stockholm ska man bara ha tvärrandigt och dyra märken förstår jag”, flämtade hon. "Där duger inte det här inte!"

Även om hennes antagande var mer eller mindre korrekt gick hon till direkt personangrepp mot både mig och Johan eftersom vi båda var klädda i tvärrandigt, dagen till ära.

Det blev definitivt ingen t-shirt från Orsa marknad till Johans systerdotter.

När jag och min bror lite senare gick förbi kvinnans stånd och såg henne försöka sälja en t-shirt med trycket ”Riktiga män rakar pungen med vinkelslip” till en förståndshandikappad man i rullstol insåg vi att hon inte bara hade mindervärdeskomplex gentemot Stockholmare, hon hade inte alla hästar hemma heller.


Senare hjälpte jag mina föräldrar att kratta - i tvärrandigt.

Hur snäll som helst

För ett par minuter sedan såg jag min kollega Svennes storslagna insats i senaste ICA-reklamen. Man kan riktigt se hur han enligt instruktionerna tar i för att se arg ut. Det kanske är svårt att tro, men i verkligheten är han hur snäll som helst.
Den som håller ett vaket öga på sin tv kommer även kunna se honom i annan reklam framöver.


Svenne i sin obskyra t-shirt.

Bara barnet

"Jag har förstått att du är förtjust i mig", sa den uppenbart narcissistiskt lagde medelålders patienten plötsligt. "Men det har du inget för", fortsatte han allvarligt. "Jag är nämligen inte pedofil".

En del av mig blev förnärmad medan en annan del av mig, den som står för ångesten över att inte vara fjorton längre, skrek av ren pur glädje.

Från invalid till löpare

Ett nutt nummer av Runners på hallgolvet och jag slås av tanken; handlar den om mig?

Hej hej Stockholm

Kan man bli gravid av memma?

I helgen var en kollega vänlig nog att ta med sig memma till jobbet för att låta mig provsmaka. Detta efter att hon ett par nätter tidigare väckt min nyfikenhet genom att tala varmt om den egendomliga finska påskrätten.

Memma är, enligt mig som svensk utan matlagningskunskaper, en brun, kladdig gröt med smak av rågbröd och öl som serveras tillsammans med socker och kaffegrädde. Trots att man blir lurad av memmans chokladkakeliknande utseende är det inget fel på smaken. Det är någonting annat, någonting med vad som händer i magen efter en tesked, som inte stämmer. Jag blev plötsligt yr, kallsvettig och illamående. Hur kollegan och några med henne fick i sig flera skålar var övergår mitt förstånd.

Den modige kan kan leta efter memma i en välsorterad matvaruaffär eller baka en egen.

En själslig chock senare

En av medlemmarna i Barbiegänget ringde mig med panik i rösten. Hon hade i ett försök att uppnå " en själslig chock" färgat håret brunt och, förklarade hon, i och med detta förlorat sin personlighet. Vidare berättade hon att en kille, som enligt henne inte kunde vara vid sina sinnens fulla bruk, stoppat henne på gatan och sagt att hon var snygg varpå hon med uttalad skepsis svarat "vaa, jag har ju brunt hår".


På den tiden hade hon fortfarande personligheten kvar.

Oduschad surkärring

Det är sorgligt att behöva transformeras till en surkärring vid en ålder av 26, men husets nyinflyttade vet verkligen hur man gör sig impopulär hos sina grannar. Inte nog med att de för ett fruktansvärt oväsen, nu har de dessutom stängt av allt vatten i fastigheten. En dusch, en kopp te och ett hus djupt inne i skogen långt från allt vad bostadsrättsföreningar heter kan jag bara drömma om.