"Hanna Jemth, gå till utgången, familjen väntar"

Blev runt 18-tiden bortappad på Coop Forum i Uppsala.

Strandell styrde vant in bilen på platsen märkt "familjeparkering" med motiveringen: "Äh, vi är väl som en familj?"
Nilsson nickade.

När vi klev in i den flera fotbollsplaner stora mataffären anade jag oråd. Högt och tydligt uttryckte jag min önskan, vänd mot Strandell och Nilsson.

"Tappa inte bort mig, grabbar!".

Jag lyckades hänga på dem fram till frysdiskarna, sedan var de försvunna.

Känslan av att bli borttappad är en känsla jag är van vid.
Den är inte desto mindre otäck för det.

Hälsningar från Umeå

Såg ett lesbiskt par gifta sig.
Det var fruktansvärt.

Inte enbart kommer deras äktenskap sakna manlig dominans, det kommer även sakna stil.
Den ena bruden hade klänning i white.
Frugan bar off white.
Det skar sig duktigt och jag kunde inte låta bli att undra hur länge deras äktenskap kommer att hålla.

Övrigt:
Hanna Ljungbergs fotbollslår är mycket snyggare, mer slimmade, i verkligheten.

Följ strömmen, barn!

Om några timmar flyger jag till Umeå för en helg fylld av party.

Hur många par skor behöver jag ha med mig?

Inrikesflyg skrämmer mig.
Jag har fortfarande traumatiska minnen från min första resa med inrikesflyg.
Det var i slutet på 80-talet, vilket innebär att jag inte var många år fyllda. Jag och min lillebror var mäkta nervösa över det faktum att vi på egen hand skulle flyga från Mora till Stockholm.

Från landet till stora stan.

Att jag är tre år äldre och redan då förväntades ta ett storasysterligt huvudansvar förenklade ingenting.
Jag minns hur våra föräldrar vinkade av oss med uppmaningen att allt skulle gå bra.

"Vart ska vi gå när vi landat?" undrade jag.
"Följ strömmen!" sa mamma.

Problemet var bara att det redan i slutet på 80-talet flög väldigt få personer mellan Mora och Stockholm. Idag är sträckan nedlagd, eller åtminstone starkt nedläggningshotad.
Jag och min lillebror blev ensamma passagerare på planet den gången. Då vi väl landat fanns alltså ingen ström att följa!

Minnena efter landningen är suddiga. Vi var barn i ingenmansland, barn vilse på Arlanda.
Imorgon blir jag det där barnet igen.

Kollegorna måna om figuren

Torsdag morgon.
Jag sitter vid frukostbordet på jobbet.

Det spelar ingen roll att jag redan ätit tre stora frallor, med mera.
Jag är fortfarande hungrig.
Jag är alltid fortfarande hungrig.
Trots att jag är oerhört medveten om att jag ätit mer än tillräckligt sträcker jag mig efter en fjärde.

I det ögonblicket får min kollega tvärsöver bordet nog.
Hon rycker frallan ur handen på mig.

"Nu räcker det!" fräser hon. "Vill du vara en beachbabe eller inte?"

Kärlek från Dior

Jag måste erkänna mig fullkomligt störtförälskad i min nya parfym, Miss Dior Cherie.

Dior har med ypperlig design i vanlig ordning skapat en doft av största dignitet.

Inte nog med att parfymen luktar livselixir - flaskan har rosett!

Fika på jobbet

Brysselkrans.
Vad är det för namn på en kaka, egentligen?

Jag vet, jag gråter

På grund av en numera stangerande halsinfektion har min helg inneburit ett maraton-tittande på The OC, säsong 3.

Efter att ha sett det sista avsnittet gråter jag som aldrig förr.
Jag riktigt tar i från tårna, och gråter. Näsdukarna räcker liksom inte till.

Då jag vet att många av mina vänner inte vet, vad jag vet, skall jag heller inget avslöja.
Ovisshet kan vara befriande!

Guldstövlar vinner i längden

Jag har nu sett året upplaga av Eurovision Song Contest. Precis som förra året - och året före det - har jag lidit.
Vidare eftertanke får mig att inse att jag fortfarande lider.

Monstren vann.
Va? Va?
Det måste vara ett skämt?

Om jag fått bestämma hade Danmark eller Ryssland vunnit.
Dockan som representerade Danmark sjöng i tävlingens snyggaste stövlar och killen från Ryssland hade klart bästa låten.
Rumänien var inte dåliga de heller.
De har, enligt mig och min vän Anna Rosén, alltid varit kungar på eurodisco.

ZTV utan OK

Senast min tv användes fanns ZTV bland de övriga kanalerna. Jag gjorde dock nyss den makabra upptäckten att ZTV försvunnit.
Varför?
Det stör mig.
Inte för att jag saknar ZTV:s hemsnickrade "nöjesnyheter", eller ens David Letterman, men jag gillar inte det faktum att saker bara försvinner utan att jag först godkänt det.

Kom ihåg var ni läste det först!

Sommarens hit borde bli BassHunter - Botten Anna.
Det var längesedan jag hörde en låt som ger liknande lyckokänslor. Den är nästan lika bra som låtar gjorda av Mircwar.

Fotboll först, Hanna sen

Samtliga jag ringt, messat eller mailat de senaste timmarna har gett mig samma svar.
"Har inte tid just nu!"

Här ligger jag ensam, med 40 graders feber samt ett ökat intrakraniellt tryck (aka huvudvärk), och ingen har tid?

Jag har kontaktat Uppsala, Mora, Umeå och Stockholm. De svarar skrämmande lika överallt.
"Har inte tid just nu!"

Alla är förbluffande upptagna av en i mina ögon hysteriskt överskattad fotbollsmatch.
Någon slags final. Något med Champions Leauge.

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva om saken.
Jag vet bara att det inte är okej.

Som att deras veckopeng skulle räcka?

Gävle är fullt av små otäcka ungar.

Exempel:

Jag, Elin och Emelie mötte pojkar i sandlådeåldern på vår promenad mot mataffären.
"Hur mycket tar ni för ett ligg", ropade de.
Elin reagerade snabbast och kontrade med, som sig bör: "Håll käften ungjävlar!".

Ring klocka ring

Ett år har gått sedan jag började blogga på msn spaces. Jag firar detta faktum genom att expandera.

Mycket har hänt på ett år. Mycket har jag lärt mig.

Min chef säger att man lär sig en ny sak varje dag, ("Vad har du lärt dig idag då, Hanna?") vilket måste innebära att jag lärt mig ungefär 365 nya saker sedan maj förra året.

Under det gångna året har jag fått mail från Fredrik Virtanen, spelat sällskapsspel med yxmördare och gått på party. Jag har varit på toppen, jag har varit på botten och jag har varit på Camp Nou i Barcelona. Dessutom firade jag nyår i Skellefteå - vilket bör räknas som en av mina större bedrifter.