Var som du är, men inte med mig

Jag saknar dig

2010-06-23T03:11:00.003+02:00

Idag är det fyra år sen hon försvann och då känns det lite mer än vanligt.

Tar ni min katt tar jag självmord

2010-06-11T20:09:00.006+02:00

Det finns ingen spontanitet inom mig. Åtminstone om man definierar spontanitet som en handling utan baktanke. 'Det ska gudarna veta', säger Anna Rosén, som även myntat uttrycket 'spontaniteten är död'. 'Den är inte bara död', brukar jag säga då. 'Den har aldrig existerat'.
Ända sedan barnsben har jag varit en strateg uti fingerspetsarna. Det ligger en tanke bakom varje enskild handling.

Ytterligare ett bevis på min, låt oss säga utomstående, beräknande förmåga hittades idag i en byrålåda. Två lappar skrivna av mig, till mina föräldrar, då jag var sju år gammal.

1)
Kattprotest

Anledning: Mamma och pappa vill göra sig av med en av våra katter.
Göra: Var som en ängel tills den dagen kommer.
Om det inte hjälper: Skrik, bråka.
Om det inte hjälper: Skolka, bli problembarn.
Sista nödlösning: Självmord (med myrmedel).

Undertecknat (med mitt namn)

2)
Nu rymmer jag!
Jag tenker vara borta hela natten. Jag behöver inte följa med till Gotland om det är så ni vill ha det. Skicka gärna mackor genom dörren. Eller en banan.

Hälsningar
ni vet vem

(Jag satt utanför ytterdörren i säkert en timme och väntade på den där bananen innan jag gick in).

Jag är inte död

2010-06-01T14:15:00.003+02:00

Det är inte okej att göra sorti med Finland, fick jag höra. Det är inte okej att skriva om en Finlandskryssning och sedan aldrig skriva mer igen.

Till mina vänner, till mina fiender. Jag är inte död, tvärtom. Jag är mer levande än någonsin.

Hej Finland

2010-04-19T23:15:00.006+02:00

Förra veckan var jag i Finland, eller åtminstone på finskt vatten. Kryssningar är inte min melodi, även om det var oerhört trevligt att träffa alla gamla kollegor från akutvårdsavdelningen igen.

Jag är överhuvudtaget inget stort fan av båtar. När jag befann mig ute på Nordatlanten tillsammans med Anna Rosén under hösten 2008 blev jag sjösjuk och kräktes i sminkväskan.

Man ser konstig ut under tiden

2010-04-19T22:32:00.013+02:00

Lösögonfransarna jag skaffade i London för ett par helger sedan visade sig innebära ett mindre helvete. De påklistrade fransarna fastnade i mina egna på ett oerhört osmickrande vis. Efter upprepade försök att få bort dem med diverse substanser blev jag tvungen att klippa av mig allihop, även mina egna.
Lyckligtvis växer ögonfransar ut igen, men det tar mellan fyra till åtta veckor och man ser konstig ut under tiden.

Mimmi har ätit upp Folke

2010-04-19T21:22:00.006+02:00

En personlig katastrof är nära förestående. Det är inte helt självklart att jag kommer kunna flyga till London på fredag. Mina försök att muta människor i min omgivning att köra mig till Dover-Calais, som i sången, har hittills varit fruktlösa. Och mitt i allt detta får jag veta att mitt tama får, Folke, blivit uppäten av Mimmi, även känd som min kusin tandläkaren. Det var för övrigt hon som brukade lura mig att bevittna den årliga fårslakten när vi var små. Jag grät och hon skrattade.

Vi sitter runt farmors matbord, min farmor, min kusin skogshuggaren och jag. Vi äter stekt salt sill med potatis och löksås.
- Jag ska gå till hagen och hälsa på Folke sen, säger jag.
- Det blir svårt, säger min kusin skogshuggaren.
- Svårt?
- Han är inte där.
- Inte där?
- Mimmi åt upp honom, svarar min kusin skogshuggaren utan att titta upp. Han fortsätter tugga sin sill med potatis och löksås.
- Och så var det med den saken, sa farmor.

Flyg mig genom aska, tack

2010-04-15T22:19:00.015+02:00

I söndags, då jag faktiskt hade kunnat dra nytta av inställda flyg och avstängda luftrum, hände ingenting. Inget vulkanutbrott, ingen aska, ingenting. Istället fick jag släpa mina väskor ombord på planet som flög mig från London till Stockholm utan så mycket som en luftgrop.

Nu oroar jag mig för min flytt till London nästa vecka till följd av den Isländska vulkanen. Planen lyfter inte med fara för passagerarnas säkerhet, sägs det. Min säkerhet?

Jag undrar vad personalen på British Airways, eller något annat flygbolag, anser säkrast - att flyga genom lite aska eller att tvingas stanna på den svenska landsbygden och gifta sig med någon halvtjock bonde?

Glad Påsk

2010-04-04T23:26:00.006+02:00

Påskhelgen har tillägnats ett högst tveksamt beteende från min sida. Inledningsvis åt jag blodpudding i ett försök att känna mig "mer levande". Jag har varit vegetarian i tio år.

Med en dåres vett gjorde jag senare en vansinnesåkning på sjön. Jag tjöt av skräckblandad förtjusning när isen brast bakom skotern. Två gäddor fick stryka livet till.

Löfte till farmor

2010-04-04T15:20:00.006+02:00

Farmor ringde för att ge mig några "goda råd" inför den kommande flytten till London. Hon bad mig, som farmödrar gör, att sova ordentligt, äta, gå en kurs i matlagning "för Guds skull".

"Och du ska lova mig att inte vara så angelägen", sade hon strängt. "Att vara angelägen har aldrig gynnat någon".

Undernärd och könsstympad i nästa liv

2010-03-30T23:25:00.001+02:00

Hata mig om ni vill (jag är lycklig)

2010-03-28T14:20:00.014+02:00

Om jag skadade din kompis, skulle du hata mig då?

På ett par meters avstånd såg jag vänner till mitt x, de som valt att ta avstånd från mig och mina handlingar. Fiender.
Vi var alla uppklädda med drinkglas i hand. De stirrade och jag log.

Jag förstår mina fiender. Om någon slitit ut hjärtat på min kompis hade jag också stirrat.
Jag förstår dem men de förstår inte mig.

Mina fiender förstår inte att jag var tvungen. Jag var tvungen att ha den där engelsmannen.
De som sett honom förstår precis.

Engelsk byråkrati

2010-03-26T23:59:00.006+01:00

när jag blir trött
arg
ledsen
tänker jag

tuffa till dig för fan!
sen
gör jag det

Prada ett nödvändigt ont

2010-03-24T00:11:00.005+01:00

"Men oj vad dåligt du ser" konstaterade min optiker förvånat vid halvårskontrollen. Jag kunde inte se hennes bekymrade min där jag satt framför tavlan med oidentifierbara bokstäver, faktum är att jag inte kunde se någonting.

Jag har nu investerat i nya glasögon och linser, ett nödvändigt ont på en femsiffrig summa.

Mina nya, Prada, och jag kan se igen.

Brev till nyfikna

2010-03-19T22:44:00.006+01:00

Det senaste halvåret har mitt liv gått från klarhet till klarhet.
Mitt liv är allt jag drömt.

Partners in crime och succén var given.

Snäll och ödmjuk för första gången

2010-03-14T23:03:00.004+01:00

Min väninna berättar hänfört att hon träffat en ny kille som hon verkligen gillar. Men, säger hon, det här gången ska jag inte vara mig själv, jag ska vara snäll och ödmjuk.

Ingenting förändras

2010-03-12T22:49:00.003+01:00

Ur min dagbok, 1990;
"När jag inte får som jag vill blir jag arg och gråter".

Onödigt men kul

2010-03-08T12:02:00.010+01:00

Min bror och jag ägnade gårdagen åt att köra fast skotern på högst olämpliga ställen. Onödigt men kul var vår devis. Mindre underhållande tyckte pappa, som var den att skotta fram oss.

Två lyckade intervjuer

2010-03-07T19:15:00.004+01:00

Jag vill berätta allt från början, vem han är, hur vi träffades.
Invigda vet, övriga får vänta.

Under min senaste vistelse i London avklarades två intervjuer, vilka både resulterade i erbjudande om anställning. Till min stora lättnad, skall erkännas, då jag avskytt att se min svit av enbart lyckade intervjuer brytas.

Snart flyttar jag.

Hej London

2010-03-07T19:12:00.001+01:00

Med nyblekta tänder, vita som kaklet på Arlanda, åkte jag till London.

Spåret som leder till evigheten

2010-03-06T18:29:00.006+01:00

Du kan ta det där spåret hem, sa pappa och pekade. Det är bara en mil. Själv tog han bilen.

Efter över två timmars längdskidåkning insåg jag att han lurat mig. Spåret var inte bara en mil. Det verkade snarast leda till evigheten.

Nu ligger jag utslagen i soffan. Pappa? Han sitter i en fåtölj och flinar.

Dröm eller mardröm?

2010-02-25T00:06:00.001+01:00

Rummen i Barackens korridorer är fyllda. Jag är numera sambo med 20-30 män.

Rymdforskningen räddar mig

2010-02-24T19:52:00.003+01:00

När tåg och bussar är inställda till följd av tidigare nämnda snökaos blir man tvungen att finna nya vägar. Idag upptäckte jag att det endast tar 25 minuter att gå från Baracken till jobbet om man tar genvägen genom centrum för rymdforskning.

Genvägen.

Växthuseffekt efterlyses

2010-02-21T13:54:00.007+01:00

Jag önskar att engelsmannen vore här. Då skulle han få se på snökaos. Inställda tåg. Kollapsade byggnader. Jag är insnöad i Dalarna och ser inte ut att komma härifrån.

Vad hände egentligen med den där växthuseffekten som skulle värma upp vår jord, smälta polarisarna, leda till global uppvärmning? Var tog den vägen?

En dag

2010-02-20T20:45:00.004+01:00

Sorgsna Vildingar står för tidernas filmcitat

2010-02-20T18:48:00.006+01:00

Jag har sett den absolut magiska Where the Wild Things Are. En ensam pojke, uppenbart frustrerad över föräldrarnas frånvaro, seglar till Vildingarnas land där han utnämns till kung av sina nyvunna vänner.

Jag kan inte låta bli att älska hur de stora, sorgsna Vildingarna naivt sätter sin tilltro hos den lilla pojken i kattdräkt och med darr på rösten formulerar tidernas filmcitat; "Will you keep out all the sadness?"

118100 vet vem du är

2010-02-18T13:57:00.006+01:00

Till 118100, Sveriges nummerupplysning, kan man skicka sms med i princip vilken fråga som helst och få svar. När Anna Rosén nyligen formulerade frågan alla undrat men ingen vågat ställa - "Vem är Hanna Jemth?" - fick hon följande sms tillbaka;

"118100 tror att Hanna Jemth är som ett snällt och trevligt litet barn. Hon gillar att hoppa studsmatta och leka i sandlådan helt enkelt."

Gårdagens middag

2010-02-17T18:40:00.002+01:00

Amimox och semlor.

Krasch bom bang

2010-02-16T18:16:00.006+01:00

Min dator har kraschat. Detsamma gäller mitt immunförsvar.
Efter veckor av jämmer och elände ansåg doktorn att mitt infektionsvärde var för högt och tillskrev mig en kur antibiotika.
Nio dagar och du skall bli en ny människa, sa doktorn.

Hur det skall gå för datorn är fortfarande oklart.

Mina nya bästisar!

2010-02-10T15:42:00.003+01:00

Bekymmersfritt 80-tal

2010-02-09T22:46:00.004+01:00

På 1980-talet var livet i det närmaste bekymmersfritt. Då handlade allt om vilka Barbiedockor man hade, eller vem som hann först ut till gungorna på dagis.

Jag vill somna bekymmersfritt i natt, utan hosta, muskelvärk, eller en tanke på stressmoment i form av arbetslöshet, bostadslöshet och engelska CV:n.

Sov gott.

Ett, två, tre, fyra...

2010-02-09T16:41:00.001+01:00

Jag räknar hur många revben jag hostat sönder.

Vägrar äta duva

2010-02-09T15:58:00.010+01:00

Jag har fått ett erbjudande om att uppleva "En kväll med kunglig glans" på Kungliga Slottet. Kungen och Drottningens bröllopsmeny från 1976, komponerad Werner Vögeli, serveras i anrik miljö.

Problemet är att det serverades duva på Kungaparets bröllopsmiddag för 34 år sedan. De prominenta gästerna tvingades äta fåglar närmast betraktade som skadedjur på T-Centralen! Som om inte det vore nog vill man nu alltså upprepa eländet genom att servera duva igen, och det till mig.

Jag fullkomligt vägrar att närvara.

Ta mig hit

2010-02-05T23:38:00.000+01:00

Ingen kommer

2010-02-05T23:07:00.004+01:00

Ingen hämtar cola light, juice eller hostmedicin. Det serveras varken te eller risifrutti.

Bristen på service i Baracken är häpnadsväckande. Här ligger jag, fullständigt kraftlös i min säng, och ropar för allt vad strupen håller mellan hostattackerna, men ingen kommer.

Sorg och elände helt i min smak

2010-01-31T20:57:00.013+01:00

Jag har sett 'The Road' två gånger den senaste veckan. Ett utmärkt sätt att spendera sin tid, om man frågar mig.

Det ska bli spännande att se om filmen, som är baserad på en roman av den finstämde Cormac McCarthy, vinner några Oscars. Filmatiseringen av hans roman 'No Country for Old Men' blev ju som bekant en succé.

"Jag brinner"

2010-01-30T19:32:00.010+01:00

Vi hade precis ätit semlor till levande ljus. I min iver att demonstrera nya iPhone-applikationer för pappa lutade jag mig över bordet.

Först kände jag inte lukten av bränt tyg. Det var när armen intensivt började hetta jag insåg fullbordat faktum, jag stod i lågor.

"Jag brinner", ropade jag förvånat varpå mamma gav ifrån sig ett gällt skri och kastade sig tvärs över bordet för att komma till min undsättning.

"Det är i stunder som denna man önskar att man var snabbare framme med kameran", konstaterade pappa.

Före.

Efter.

Svunna tider

2010-01-30T00:35:00.003+01:00

Lite sol, sand och semester vore inte helt fel just nu.

Det räcker

2010-01-29T23:34:00.010+01:00

I onsdags började det snöa igen. I liten klänning och höga klackar fick jag pulsa genom ett hav av snö för att ta mig till Svenska Spelgalan på Berns.

När jag vaknade torsdag morgon tog jag mig nästan inte ut ur Baracken.

På torsdag eftermiddag var jag fullständigt inplogad.

Händelser som skakat världen

2010-01-25T20:59:00.011+01:00

Det finns naturligtvis varken tv eller tv-uttag där jag bor.
Av den anledningen tillbringar jag kvällarna med att på datorn plöja igenom den 27 timmar långa DVD-encyklopedi min bror gett mig i julklapp.

"Händelser som skakat världen?" sa min vän med tveksamhet på rösten.
"Hela 27 timmars speltid!" svarade jag upprymt.
Min vän suckade.
"27 timmar täcker ingenting", konstaterade han uppgivet. "Hur länge var du inte ihop med ditt x?"

Tema: Oj, jag har visst kommit fel

2010-01-24T22:27:00.015+01:00

Temat på min väninnas inflyttningsfest som hölls under gårdagen gav utrymme för fri tolkning.

"Oj, jag har visst kommit fel", sa vi som varit ambitiösa, klädda i vad som naturligt inte associeras till festligheter, och skålade.

Kvällen kom dock att sluta med att jag på sätt och vis kom fel på riktigt, då jag av någon outgrundlig anledning somnade på en soffa i Danderyd trots att jag skulle till Stureplan och dansa. Sist jag somnade på en soffa i Danderyd tog det mig tre dagar att komma därifrån.

Diadem: Lacoste
Piké: Lacoste
Kjol: Stella McCartney for Adidas
Racket och skor: Prince

Jag fick frågan om jag "verkligen ser ut sådär" när jag spelar tennis.
Var det någon som trodde något annat?

Framtiden stavas formklippta buxbomhäckar

2010-01-21T23:54:00.006+01:00

Ikväll har jag och Anna Rosén upprättat strukturerade planer över våra liv.

Planerna har för enkelhetens skull delats upp i en kortsiktig och en långsiktig del, samt en planeringsperiod motsvarande år 2010, vårt år, däremellan.

Förutom allt jag förväntar mig av det nya året ser jag särskilt fram emot två av punkterna i den långsiktiga planeringen - att skaffa en trädgård med formklippta buxbomhäckar och att gå på hästpolo iklädd stor hatt.

Huset som inte finns

2010-01-21T00:55:00.010+01:00

Eftersom Baracken saknar adress och därmed officiellt inte existerar har jag blivit tvungen att skriva mig hos mina föräldrar för att kunna ta emot post. Efter sju år på flykt är jag Morabo igen.

"Jag har ingen adress", förklarade jag högtidligt när frågan om var jag bor kom upp. "Huset jag bor i finns inte".

Mina kollegor hade redan då jag nämnt "barack" och "inget varmvatten, ibland inget vatten alls" lagt sig till med misstänkta ansiktsuttryck. Nu såg de bara skrämda ut.

"Officiellt", skyndade jag mig att lägga till, men det var redan försent. Det var tydligt att deras nya, till synes normalfungerande och ambitiösa kollega var galen.

Hemma värst

2010-01-20T00:56:00.004+01:00

Helvetet är ett ställe dit man åker för att vila upp sig efter att man bott i Baracken.

En perfekt inslagning

2010-01-20T00:02:00.015+01:00

Mitt plan till London blev inställt i onsdags på grund av snökaos.
Ett snökaos jag senare kom att bevittna. Ett snökaos inte av denna värld.

Jag kom slutligen iväg och fram, om än i ett annat plan, och fick förmånen att fira min 27:e födelsedag på det mest fantastiska vis.

"I never wrapped a package before", sa Han och räckte mig ett tungt, inslaget i silverpapper.
Det kanske syntes, men ändå var det den mest perfekta inslagning jag någonsin sett.

Födelsedagens förmiddag spenderades på en underbar pub på den engelska landsbygden för att mot kvällen övergå i bowling, middag, drinkar och klubbliv med vänner i city.

Utöver födelsedagsfirande har Londonvistelsen bjudit både på familjemiddag, hemmakväll, Avatar och förstaklassig shopping. Man har alltså all rätt att vara avundsjuk på mig.

Titta där, borta vid träden, snökaos.

Äsch, jag drar till London istället.

2010-01-13T19:08:00.000+01:00

Status

2010-01-13T00:16:00.004+01:00

Varmvattnet är ur funktion.
Jag har tryckt ner mina frusna fötter i en skurhink med halvljummet vatten från vattenkokaren.
Suboptimalt.

I Baracken trivs man bäst då man inte är där

2010-01-11T22:34:00.006+01:00

En vecka har gått sedan jag flyttade från fyra meter i tak på Döbelnsgatan till en student-barack utan fungerande vatten bakom Tekniska Högskolan.

"Det är allt eller inget", sa min väninna och skrattade.

De första dagarna efter flytten trivdes jag riktigt bra med att bo i Baracken. Möjligen kan det ha berott på att jag inte var där, eftersom jag då sista kartongen var buren omedelbart flydde till mina föräldrar i Mora. De har åtminstone en fungerande jacuzzi.

Den som myntade devisen "Borta bra men hemma bäst" bodde inte i Baracken. Det är helt klart nu.

SO OVER IT. Min flytt-t-shirt.

Den magiska gränsen

2010-01-05T23:02:00.003+01:00

I natt ska det bli -44°C i Särna. Gränsen för om man vill leva eller dö går ungefär där.

Jag kommer inte se ett skit

2010-01-04T01:52:00.006+01:00

Mina vänner diskuterar Avatar på Facebook. Några har sett den i 3D och tycker att den är magisk.

"Gissa vem som ska se den på IMAX i London?", skryter jag varpå en av mina vänner rättar mig med kommentaren; "Hanna, du kommer inte se ett skit, du kommer ju hångla hela tiden".

Dagens upptäckt

2010-01-03T16:41:00.001+01:00

Man kan aldrig ha för många skor, bara för lite plats.

Man är inte snyggare än man förtjänar

2010-01-02T23:54:00.004+01:00

Jag äter inte djur. Jag bär dem.

Riktiga grundslag och fotarbete i natt

2010-01-02T14:12:00.003+01:00

Jag tar, som den tävlingsmänniska jag är, varje tillfälle att vinna på största allvar. I natt spelade jag Nintendo Wii Tennis och det var blod, det var svett, det var tårar.

"Du är den första jag sett spela Wii Tennis som slår riktiga grundslag och har fotarbete", erkände en åskådare fascinerat.

Det tredje hjulet i leopardpäls

2010-01-02T01:26:00.010+01:00

En nyårsafton spelade jag och mina vänner sällskapsspel med sådan hängivenhet att vi missade tolvslaget. Ett annat år gick jag hem utan skor från en bystuga i Skellefteå. Förrförra året hamnade jag i en diskussion med någon som inte gick att tala till rätta. Det slutade med att vi kastade kebab på varandra.

Efter år av mer eller mindre misslyckade nyårsfester, ofta tillsammans med den beryktade Anna Rosén, har jag nu fått uppleva ett makalöst nyårsfirande, ett firande det kommer att talas om en lång tid framöver. Detta trots att jag hade rollen som nästan ensam singel på parfest, det annars så sorgliga tredje hjulet.

Nytt år, nya löften

2010-01-01T06:33:00.000+01:00

Det finns så mycket att säga.

Mitt straff (och jag bara flinar)

2009-12-29T20:06:00.010+01:00

Det mitt x inte orkade bära när han tömde vår lägenhet säljer jag nu på Blocket. I början av nästa år flyttar jag till en lägenhet inte mycket större än en cell på Kronobergshäktet.
Passande, anser somliga. Och jag bara flinar.

Vissa saker är för tunga att bära, helt enkelt.

Bröderna Lejonhjärta

2009-12-26T21:00:00.005+01:00

En klassiker skymtades häromdagen på SVT under bästa matinétid.

Intressant är det faktum att Astrid Lindgrens bild av himlen är ett medeltida helvete.

All choklad från helvetet

2009-12-26T19:12:00.001+01:00

Julen är över och jag behöver aktivera mitt gymkort, springa långpass, köra intervaller i backe.
Det är allt jag har att säga om saken.

-24°C

2009-12-22T21:20:00.014+01:00

Stämningen finner inga gränser då jag ikväll befinner mig hos mina föräldrar för ett tidigarelagt julfirande. Ett fantastiskt julbord, varm glögg, ett par askar Aladdin och flest paket till mig - allt är som vanligt med andra ord.

Årets gran.

En låda fylld med..?

Min morbror är kung.

"Jag kan hämta ved", sa jag. "Dagens underhållning", sa pappa.

God Jul

2009-12-22T13:25:00.006+01:00

"Hanna, sluta sminka dig så mycket. Du är ute i skogen."

Snacka om lik

2009-12-21T02:35:00.002+01:00

Någon annans garderob.

Skottsäker väst i julklapp?

2009-12-21T02:25:00.003+01:00

Om mindre än tre veckor flyttar jag från Döbelnsgatan till okänd adress. Okänd i den bemärkelse att jag själv i dagsläget inte har en aning om var jag ska ta vägen. Jag har letat boende i månader utan direkt lyckade resultat.

Idag blev jag erbjuden en andrahandslägenhet i Akalla/Husby vilken jag i god tro/stress tackade ja till. Enbart det faktum att jag aldrig hört talas om att någon jag känner någonsin varit i Akalla/Husby borde dock ha gjort mig misstänksam.

"Nej!", utbrast en kollega med fasa i rösten när han fick höra vad jag gjort. "Du skulle aldrig klara dig i ett sådant område. Du är...", han tycktes leta efter rätt formulering - "... för känslig".

Min glädje över att ha hittat ett boende för mig och mina klänningar försvann lika snabbt som den kommit. Hopplösheten tog över.

"Men om du köper en skottsäker väst ska det nog gå bra", sa en patient som i förbifarten råkat höra mitt och kollegans samtal, som för att trösta.

Imorgon letar jag vidare.

Sjungande älg i Hyde Park

2009-12-14T23:30:00.008+01:00

Landade torsdag kväll i London. Trots att jag besitter en förbluffande formuleringsförmåga saknas ord för att beskriva min helg.

Ett försök.

Ägnade delar av helgen åt högst avancerad shopping. Råkade som av en händelse bli hårmodell på Selfridges där en ny locktång demonstrerades. Då jag övertygade julstressade Londonbor om att mitt tunna, Skandinaviska hår aldrig blivit bättre än med just denna locktång ville alla ha en!

Hur beskriver man en perfekt helg?

Köpte en ny väska. Drack Frappucinos och Gingerbread Lattes på Starbucks. Åt japanskt, japanskt, indiskt (!), japanskt. Såg en sjungande älg i Hyde Park. Bevittnade en fantastisk show som fick mig att skratta och gråta. Träffade underbara människor.

Men bäst av allt, under en föreställning på IMAX delade jag popcorn med någon speciell.

Flanellskjorta 895:-

2009-12-09T01:00:00.005+01:00

Om jag varit modebloggare hade jag utan tvekan publicerat en bild där jag poserar i min nya flanellskjorta från Acne. Nu tvekar jag.

Upp om fyra timmar

2009-12-06T00:48:00.013+01:00

Jag skulle egentligen hem och sova efter jobbet men hamnade oförhappandes på ett event med goodie-bags och fri bar. Tack för champagnen Fredrika, redaktionschef och fotografansvarig på Finest.se!

Karolina Lassbo.

Tienne Jonback, Fredrika Johnson och jag.

Allt är en tävling

2009-12-04T15:31:00.012+01:00

Någon hittas, till synes medvetslös. Du kontrollerar medvetande, andning, puls. Hjärt-lungräddning påbörjas, trettio bröstkompressioner följt av två inblåsningar.

Idag har jag haft övning i hjärt-lungräddning. Jag skrek ut min glädje när mätaren kopplad till övningsdockan visade att jag hade högst procent korrekta kompressioner (98%) av alla närvarande kollegor.

"Hanna, det är ingen tävling", sa en av kollegorna.

"Allt är en tävling", väste jag.

Många företag erbjuder sina anställda kurser i hjärt-lungräddning. Jag minns när jag för snart tio år sedan arbetade på McDonald's och (tillsammans med andra hårt sminkade tjejer från kassalinjen) övade kompressioner och inblåsningar. Senare blev jag sjuksköterska inom psykiatrin och hjärt-lungräddningen var i stort sett den samma, bortsett från att kvaliteten höjdes och en halvautomatisk defibrillator introducerades. Samma halvautomatiska defibrillator, som smidigt ger muntliga instruktioner och själv analyserar patientens hjärtrytm, användes på den akutvårdsavdelning jag nyligen lämnade. Det är samma typ av defibrillator som numera finns i utvalda taxibilar. ("Tryggt", som en kollega sarkastiskt uttryckte det. "Nu ska taxichauffören som inte ens hittar till rätt adress rädda mitt liv också".)

Annat är det på min nuvarande arbetsplats. Där räddar vi liv, och vi gör det inte med en smidig halvautomatisk historia utan med en manuell defibrillator vilken kräver högst förfinade kunskaper i arytmitolkning. Jag måste alltså själv tolka patientens hjärtrytm manuellt och därefter avgöra om jag vill skjuta 150 Joule genom dennes kropp eller ej.

Jag har aldrig arbetat på hjärtavdelning och således aldrig behövt tolka hjärtrytm tidigare. När mina kursare fantiserat om förmaksflimmer har jag suttit i stödsamtal med självmordsbenägna eller stoppat blödningar från diverse kroppshålor. Pressen jag kände under dagens övning i hjärt-lungräddning visste därför inga gränser och imorgon står jag vid stadsbibliotekets portar när de öppnar för att låna varenda bok om arytmitolkning. Jag vill vara bäst på det också.

Kul på jobbet.

Mitt livs höjdpunkt

2009-12-04T14:48:00.005+01:00

Mina topp 3 dumpningsrepliker:

1. Alla har vi ett mål med livet och du är inte mitt.
2. Tack för tiden. Det var roligt ibland.
3. Att bli ihop med dig är inte det bästa jag gjort. Men att göra slut med dig, det är mitt livs höjdpunkt.

Igår

2009-11-29T22:17:00.009+01:00

Vad ska det bli av mig?

2009-11-29T21:12:00.003+01:00

Pappa ringde, undrade om jag överlevt gårdagens utflyttningsdrink. Jotack.
"Känner jag dig rätt var du säkert inte hemma förrän tre", kommenterade han.
"Snarare fem", svarade jag.
Jag hörde honom sucka genom luren.
"Vad ska det bli av dig när du blir stor, egentligen?"

Kära Robinson

2009-11-27T23:23:00.014+01:00

En ny omgång av Robinson har börjat sändas på tv 4. Jag är inte en av deltagarna, vilket kan tyckas märkligt med tanke på det informativa brev jag skickade till de ansvariga i våras.

Kära Robinson,

Jag har legat fastspänd bredvid ett lik. Jag har sprungit in i en förmodligen döv, men i högsta grad levande, älg. Jag har spelat Fia med knuff mot yxmördare. Människor i min närhet säger att saker har en konstig förmåga att hända just mig.

Jag är excentrisk, lycklig, levande och tycker att Robinson borde hända just mig, just nu. Jag behöver en fysisk och psykisk utmaning som skakar om mig, sätter mig på prov. Eftersom jag är en extrem tävlingsmänniska vill jag vinna mer än alla andra. Inget skulle få mig att ge upp, varken svält, träsk eller hemlängtan. Kasta mig in i det mörkaste, kallaste och lerigaste träsket och mina chanser att vinna blir ännu större!

Jag är född och uppvuxen i Mora men bor sedan några år tillbaka i en vit lägenhet med fyra meter till tak i Stockholms innerstad. På fritiden spelar jag tennis, springer halvmaraton och festar med mina vänner.

Jag kan både hugga ved och prata handväskor för tjugotusen vilket gör mig till den perfekta deltagaren i ett socialt överlevnadsspel. Jag är uppväxt i skogen, kan fiska och skjuta, men är även en mästare på att gå i höga klackar och bära kortkort.

Somliga anser att jag har kontroversiella åsikter. När jag får höra det njuter jag i hemlighet, ler inombords. Det är skönt att skaka omvärlden.

Jag äter fisk men inte kött. En dag för tio år sedan i gymnasieskolans matsal sköt jag undan tallriken och deklarerade att jag aldrig mer skulle äta kött. Så var det med den saken. Man kan ju tycka att jag borde ha vant mig vid det här laget, men det är förbannat hur jag saknar den där korvmackan ibland.

Jag beskrivs som en snäll människa. Ambitiös. Inte särskilt falsk heller, jag är en god vän som bryr mig och skickar egentillverkade julkort varje år trots att mina vänner aldrig finner tid att skicka några tillbaka. Men får jag chansen att läsa någons dagbok kanske jag gör det...

Hälsningar Hanna

Vuxen

2009-11-25T22:11:00.005+01:00

Jag har börjat måla tånaglarna regelbundet och uppskatta choklad med 70% kakaohalt. Två tydliga tecken på att man blivit vuxen.
Och hur jävla obehagligt som helst.

Inte nyligen.

Blås mig

2009-11-25T11:51:00.006+01:00

Den som anser det vara för dyrt att gå till frisören har inte varit hos rätt sådan. Jag är villig att betala nästan vad som helst för professionell tvätt och fön, utan att ens klippa mig! Har man en gång gått med sitt tunna, flygiga hår till Corinne & Friends och sett resultatet, då vill man bara tillbaka.

'Jag älskar min frisör' var hennes första, och enda, tanke.

Ser grannen syner?

2009-11-23T20:21:00.005+01:00

Prinsen är försvunnen. Enligt grannen Abrahamsson, Moras lokala medium, har min stiliga svarta hankatt fallit offer för ett rovdjur.

Jag undrar hur Abrahamsson kan veta det här. Är det en känsla han har? Ser han syner?
Förhoppningsvis gissar han bara.

När Prinsen kommer hem blir det utegångsförbud för hans del.

Snart innekatt.

Jag bloggar efter busstidtabellen

2009-11-20T00:09:00.004+01:00

Sedan mitt internet abrupt rycktes från mig lever jag under ständig press. Jag kan nämligen bara blogga/kolla min Facebook/lyssna på Spotify när Westins buss står parkerad utanför huset med sitt minst sagt långsamma WLAN. När bussen drar försvinner min uppkoppling med den.

Allt för att jävlas

2009-11-19T23:55:00.005+01:00

Man gör nya upptäckter varje dag.

Som idag, till exempel, då jag upptäckte att mitt x stulit Ikea-kassarna som man bär tvätt i.

Inte för att jag är en person som tvättar. Men ändå.

Jag mötte Bingo

2009-11-18T09:27:00.007+01:00

Det bästa med gårdagens premiärvisning av den andra filmen i Twilight-serien, New Moon, var inte de välfyllda goodie-bagsen eller den goda maten på efterfesten. Det bästa var att få njuta av Robert Pattinsons uppenbarelse med vetskapen om att jag träffar en kille som är ett strå vassare.

Efter filmen fick jag möjlighet att byta ett par ord med en strålande Bingo Rimér, som glatt berättade att han i och med Katrin Zytomierskas graviditet snart kan titulera sig tvåbarnsfar.

Det fotograferades och intervjuades en del igår. Förhoppningsvis kommer ett av mina kontroversiella svar göra många av er upprörda.

Hälsningar från London

2009-11-16T22:37:00.021+01:00

Mitt x gjorde jobbet åt mig

2009-11-09T23:01:00.007+01:00

Jag möttes av ett märkvärdigt eko när jag öppnade dörren till min lägenhet igår kväll. Något var sig inte likt. Jag tände lampan i hallen och mina farhågor besannades. Mitt x (vars hjärta och stolthet jag så uppenbart krossat) hade tagit sig in i lägenheten och stulit i princip alla inventarier, inklusive modem och tv-boxer!

Först började jag gråta hejdlöst. Inte för att jag såg en framtid utan internet, nej, utan för att mitt x varit inne i lägenheten utan mitt tillstånd och rört vid mina saker. Dagboken låg framme, jag vet inte om han läst den, igen.

Mitt x vill förstås såra mig, få mig att gråta. Det lyckades. I sådär fem minuter. Sedan pratade jag i telefon med några människor som betyder mer för mig än vad han någonsin har gjort och tårar blev till skratt.

Tack, x , för att jag slipper bära så mycket möbler när jag flyttar härifrån, du har gjort jobbet åt mig!

Tusen tack!

2009-11-03T01:52:00.008+01:00

Idag fick jag ett halsband av mina fantastiska kollegor på akutvårdsavdelningen (som jag nu lämnar för nya uppdrag).

Halsbandets ena berlock går att öppna och tanken är att man skall fylla den med sina drömmar (svindlande trädgård med klippa buxbomhäckar, gå på hästpolo iklädd stor hatt osv). Den andra berlockern har inskriptionen

älskad och trygg
skapad för stora ting

En karikatyr skissad av någon på droger

2009-11-02T22:48:00.009+01:00

'Det enda som spelar någon roll är hur du ser ut', sa min väninna och jag tog henne på orden.

Under flera års tid har mitt passfoto besvärat mig. Den halvleende personen med stripigt hår och onoppade ögonbryn à 2004 gör mig inte rättvisa. Jag blev rentav häcklad av Barbiegänget när vi jämförde pass under vår resa till Barcelona i somras. 'Hur ser du ut egentligen'? undrade den ena. 'Det är sjukt', sa den andra.

Jag skaffade ett nytt pass förra veckan. I nyfönat hår och partymakeup väntade jag åtskilliga timmar hos polisen för att äntligen få ta vad jag trodde skulle bli ett avundsvärd foto. Ett foto som skulle få mina väninnors foton att blekna i jämförelse.

Det blev det inte. Fotot blev om möjligt en värre katastrof än det tidigare. Mitt ansikte ser ut som en karikatyr skissad av någon på droger. Mitt huvud är stort, mina ögon små, jag ser ut som en seriefigur men jag vet inte vem!

'Nåja', konstaterade väninnan i ett försök att trösta mig. 'Dina ögonbryn är ju noppade iallafall'.

Ätstörning?

2009-11-01T00:24:00.007+01:00

Apropå kommentaren ett par inlägg ner; kan någon verkligen tro att jag lider av en ätstörning? Jag ler åt tanken.
Ingen som sett mig äta, iallafall.

Jag äter ibland, även om det mest är hämtmat, som ikväll.
Kanske kan ett alltför stort intag av sushi klassas som ätstörning?

Sanningarnas afton

2009-10-28T12:20:00.017+01:00

"Du ska veta att jag ogillar dig som fan, men din blogg är ju bra iallafall", erkände en manlig kollega under gårdagens personalfest.

Själv stegade jag fram till en av kolorektalkirurgerna och lät honom veta att han är dryg (men kompetent). En kommentar som tog mig halva kvällen att försöka släta över.

Jag kommer att sakna det här gänget när jag slutar nästa vecka!

Jag valde att ha en enkel tarantella på huvudet.

Andra var mer kreativa.

Mannen i den vita hatten satt vid mitt bord.

Anna - en mentor.

I dimman.

Se så kul vi har!

Indiana Jones går hem.

Jag ska köpa väska för pengarna

2009-10-23T09:48:00.003+02:00

Lägenheten är såld. Om två månader är jag hemlös. Hemlös med en ny, snygg väska.

Finbesök fredag morgon

2009-10-23T09:44:00.001+02:00

Axel.

Helgen i bilder

2009-10-20T00:40:00.007+02:00

Hos Corinne & Friends serveras det vin på fredagarna.

Marulk på Gondolen.

Hej hej!

Sashimi på Pontus!

Café Opera långt efter läggdags.

Vill till Bjurö klubb

2009-10-20T00:21:00.003+02:00

Kvällens Laleh-konsert på Scalateatern var fantastisk. Med värme, smittande skratt, några ohörbara ord på persiska och någon slags magisk intimitet avbröt hon sig själv mitt i en låt för att kliva av scenen och hämta kamomillte till ett barn i publiken som hostade.

Har ni hört Bjurö klubb? Lyssna på texten, som är svensk världsklass.

Vill du bo hos mig?

2009-10-19T01:35:00.001+02:00

Jag säljer min älskade lägenhet, kolla!

Målgången

2009-10-13T23:36:00.003+02:00

Teknikens under! Om ni klickar på den här länken, söker på mitt namn och tittar noga kan ni för en millisekund se mig, förstörd, springa i mål på Hässelbyloppet.

Jag ser ofrånkomligt gravid ut

2009-10-13T22:50:00.007+02:00

Jag har idag köpt mig en fantastisk, glitterbeströdd klänning som andas 80-tal tack vare sina puffiga axelvaddar. Dessvärre är den svårburen, då den både är kort och tight. Jag ser ofrånkomligt gravid ut i den, något jag kan försäkra er att jag inte är.

Bör jag lämna tillbaka den? (Den hänger väldigt fint i garderoben).

Plötsligt händer det

2009-10-13T21:00:00.003+02:00

Sällan, mycket sällan, sker aktivitet som skulle kunna liknas vid matlagning i mitt kök. Titta noga på bilden. Där, på skärbrädan, kan man faktiskt se basilika som jag har hackat alldeles själv.

51:29

2009-10-12T00:02:00.006+02:00

Efter att ha löpt i ett stadigt 5-minuterstempo (5 minuter per kilometer) fram till femkilometersmarkeringen tog krafterna slut. Benen blev fullkomligt stumma och andningen ansträngd som hos en lungsjuk. Vid sex kilometer ville jag gråta. Eller dö. Eller gå, vilket vore en orimlighet värre än allt annat.

Jag fortsatte envist, om än i ett något långsammare tempo, med tanken på att sju-åtta-och niokilometersmarkeringarna snart skulle uppenbara sig och därmed påminna mig om att även Hässelbyloppet har ett slut.

Ironiskt nog missade jag av utmattning markeringarna både vid sju och åtta kilometer vilket gjorde att sträckan mellan sex och nio kilometer kändes oerhört lång. När jag mäkta förvånad fick syn på niokilomersmarkeringen blev jag exalterad, tog i som fan, och spurtade in på personbästa.

Att gå vidare

2009-10-11T01:52:00.004+02:00

Folke, den lössläppte baggen jag berättade om i somras, är kär på nytt. Från att ha varit förälskad i både fel art och kön, kusinens jakthundar, har han nu belåtet funnit sig en en tillvaro i hagen tillsammans med tre stiliga tackor.

"Folke har gjort som du", sade farmor och flinade. "Han har gått vidare..."

Hejdå?

2009-10-10T02:23:00.002+02:00

Länge har jag suttit framför skärmen och tittat på länken "Ta bort blogg" under Inställningar. Ännu har jag inte vågat klicka på den.

Men ni ska veta att tanken finns.

Dagens i-landsproblem: tandställning

2009-10-03T23:44:00.006+02:00

"Jag får skavsår när jag umgås mer er", konstaterade Karin efter att hon skrattat så tårarna sprutat.

Tävlingsmänniskan

2009-09-27T19:50:00.003+02:00

Det finns en sak som är bättre än att slå sig själv. Att slå andra.
Idag lyckades jag slå hela 4047 stycken.

En vädjan till gemensamma bekanta

2009-09-26T22:40:00.007+02:00

Det börjar gå upp för mig att det inte bara är mitt ex jag har gjort slut med. Nej, det tycks röra sig om åtminstone ett par busslaster till, iallafall om man ser till mitt sjunkande antal vänner på Facebook.
Om ni tycker att jag gjort fel, radera mig. Jag vet så mycket bättre.

Svansjön och jag

2009-09-26T19:14:00.006+02:00

Mina applåder under gårdagens besök på Kungliga Operan gav mig i det närmaste träningsvärk. Vilken fantastisk föreställning!

Från andra radens fond tyckte jag mig inse, förvisso efter ett par glas vin i kroppen, att den kvinnliga ensemblen i Svansjön påminner om de tjejer som rör sig runt Stureplan en lördagskväll. Förföriska, bländande, alla klädda i samma outfit.

Aldrig har jag moppat som nu

2009-09-24T18:05:00.002+02:00

Tänk er att någon häller ut minderalpuder över ert golv, överallt, varje morgon. Det är så jag har det, med skillnaden att det inte är mineralpuder som täcker valnötsplankorna, det är byggdamm.

Storbröstade sämre på matte

2009-09-22T11:40:00.005+02:00

Jag njuter av att se Annica Dahlström, professor i histologi och neurobiologi, göra mos av feministpolitikern Birgitta Ohlsson i Malous morgonprogram på tv4 denna förmiddag. Forskning som visar att storbröstade kvinnor är sämre på matematik och att män inte bör ta hand om sina barn får mig att jubla. Det blir inte sämre av att Dahlström avslutar debatten med att försvara den minst sagt omdebatterade Hollywoodfrun Anna Anka!

Mitt ex läste min dagbok innan han drog

2009-09-20T15:42:00.006+02:00

BMI i stigande

2009-09-18T23:41:00.001+02:00

Problemet med att vara singel är att det inte finns någon som hindrar en från att trycka i sig en hel påse (10-15) kanelbullar. På mindre än femton minuter.