Följ strömmen, barn!
Om några timmar flyger jag till Umeå för en helg fylld av party.
Hur många par skor behöver jag ha med mig?
Inrikesflyg skrämmer mig.
Jag har fortfarande traumatiska minnen från min första resa med inrikesflyg.
Det var i slutet på 80-talet, vilket innebär att jag inte var många år fyllda. Jag och min lillebror var mäkta nervösa över det faktum att vi på egen hand skulle flyga från Mora till Stockholm.
Från landet till stora stan.
Att jag är tre år äldre och redan då förväntades ta ett storasysterligt huvudansvar förenklade ingenting.
Jag minns hur våra föräldrar vinkade av oss med uppmaningen att allt skulle gå bra.
"Vart ska vi gå när vi landat?" undrade jag.
"Följ strömmen!" sa mamma.
Problemet var bara att det redan i slutet på 80-talet flög väldigt få personer mellan Mora och Stockholm. Idag är sträckan nedlagd, eller åtminstone starkt nedläggningshotad.
Jag och min lillebror blev ensamma passagerare på planet den gången. Då vi väl landat fanns alltså ingen ström att följa!
Minnena efter landningen är suddiga. Vi var barn i ingenmansland, barn vilse på Arlanda.
Imorgon blir jag det där barnet igen.
Hur många par skor behöver jag ha med mig?
Inrikesflyg skrämmer mig.
Jag har fortfarande traumatiska minnen från min första resa med inrikesflyg.
Det var i slutet på 80-talet, vilket innebär att jag inte var många år fyllda. Jag och min lillebror var mäkta nervösa över det faktum att vi på egen hand skulle flyga från Mora till Stockholm.
Från landet till stora stan.
Att jag är tre år äldre och redan då förväntades ta ett storasysterligt huvudansvar förenklade ingenting.
Jag minns hur våra föräldrar vinkade av oss med uppmaningen att allt skulle gå bra.
"Vart ska vi gå när vi landat?" undrade jag.
"Följ strömmen!" sa mamma.
Problemet var bara att det redan i slutet på 80-talet flög väldigt få personer mellan Mora och Stockholm. Idag är sträckan nedlagd, eller åtminstone starkt nedläggningshotad.
Jag och min lillebror blev ensamma passagerare på planet den gången. Då vi väl landat fanns alltså ingen ström att följa!
Minnena efter landningen är suddiga. Vi var barn i ingenmansland, barn vilse på Arlanda.
Imorgon blir jag det där barnet igen.
posted by Hanna at 01:17
5 Comments:
En annan har ju flugit över hela världen, men aldrig inrikes i Sverige. Måste prova på det någon gång.
Hej Hanna! Det var ganska kol skrivet.. Jag såg dig och lilla Joel framför mig på ett litet skuttande plan från världsmetropolen Mora.. Glöm inte att ta en Staropramen och en cocosboll i det lilla sunkiga fiket innan du flyger din kos mot Umeå.. Ha så kol.. Kram
Ha så kul i umeå, staden som av många kallas för "norrlands New Yourk".
Skyltar Hanna, skyltar. En uppfinning som hängt med rätt länge nu och som, till skillnad mot en hel del andra uppfinningar, faktiskt fyller en funktion. De leder dig (oftast) på rätt väg. Speciellt flygplatser är bra på det där med skyltar. De är till och med så haj (haha, internskämt) på det att en blind höna skulle hitta rätt utan hjälp av slumpen.
Haha... stackars Hanna da! Tank pa mig som fick flyga hit alldelles sjalv.. ;) Saknar dig! Sa roligt att lasa din blogg!
Skicka en kommentar
<< Home