tisdag, september 12, 2006

Gäddan som gav upp

Ett forskarteam i katastroftänkande gjorde ett experiment. De placerade en gädda i ett akvarium tillsammans med småfiskar. Gäddan betedde sig som gäddor gör och åt upp småfiskarna.

Forskarteamet placerade nya småfiskar i en sluten glasskål och sänkte ned denna till gäddan i akvariet. Då gäddan försökte äta småfiskarna stötte den gång på gång sin lilla gäddnos i glaset. Efter en tid togs glasskålen bort och småfiskarna fick simma fritt i akvariet tillsammans med gäddan, men gäddan åt inte upp dem trots att den kunde.

Gäddan slutade försöka och dog efter en tid av svält.

Fenomenet kallas "inlärd hjälplöshet" och uppkommer likväl hos människor som hos gäddor utsatta för experimet. Det innebär att när man försökt ett antal gånger utan resultat ger man upp. Hos vissa människor yttar sig inlärd hjälplöshet starkare än hos andra, till stor del beroende på vilja och motivation.

Jag känner till gäddans historia och jag vägrar bli som den. Om så min nos ska bli blodig kommer jag fortsätta stånga den där glasskålen tills glaset brister.

Jag vägrar ge upp.



Titta vilken fin gädda! Bilden kommer från Biopix.

6 Comments:

Blogger Lucius! said...

Det är aldrig för sent att ge upp

13 september, 2006 10:20  
Anonymous Anonym said...

Jag tänker också på det här exprimentet där två lag fick en varsin råtta. Råttorna var syskon och hade i stort sett samma förutsättningar. Men ledaren för exprimentet berättade för den ena gruppen att deras råtta var värdelös och för den andra att de hade fått en "mästerråtta". Sedan placerades råttorna i två labyrinter för att testa sina prestationer. "Mästerråttan" vann pga. att gruppen trodde på honom och de hade en helt annan inställning.. FANTASTISKT

13 september, 2006 14:53  
Blogger Eugéne de Beauharnais said...

Kära Fröken Jemth

Undertecknad är icke så bevandrad i naturvetenskapernas ädla formalia, dock undrar man huruvida en så kallad gäddas främre regioner kan benämnas nos?

Vidare hoppas undertecknad innerligt att Fröken Jemth icke skall behöva stånga sin så kallade nos blodig. Om så ändå är fallet erbjuder undertecknad sin assistans, ty en kavaljer kan icke stillatigande åse en Fröken i nöd.

13 september, 2006 14:55  
Anonymous Anonym said...

Låtom mig betvivla dessa historier utan källa, men det ger ändå en tänkvärd berättelse, och uppfyllde väl detta sitt syfte.

Posten, inte undersökningen.

13 september, 2006 18:35  
Blogger Hanna said...

Eugéne de Beauharnais: Gäddor har nos. Det känner jag på mig.

Tack för erbjuden nödhjälp. Mången är dem som har av dig att lära!

Att du kommer ångra ditt ebjudande hör inte till saken.

14 september, 2006 12:27  
Anonymous Anonym said...

Hm, en mycket intressant historia faktiskt! Vi har så himla mycket inlärt beteende i oss, som inte skulle behöva finnas... Jantelagen t.ex måste ju vara resultat av just såna här saker...

19 september, 2006 12:59  

Skicka en kommentar

<< Home