Jag skalade och jag grät

När man är hemma längtar man bort, och när man är borta längtar man hem.

Min längtan till Mora lyckades slita mig från kärleken. På tåget satt fyra fulla fjortonåringar och spelade låtar på sina mobiler för oss besvärade resenärer i vagn sju. Att fjortisarna högljutt berättade högst märkvärdiga och privata detaljer om sig själva gjorde dem inte mindre irriterande.
Jag var en 24-årig tant som ville läsa min bok i lugn och ro.
Jag ville definitivt inte höra vem som hånglat med vem på den där festen i Djurås, och så vidare.

I Mora skulle farmor bjudas på middag och jag, som inte lagar mat, blev beordrad att skala potatis. Jag anklagade pappa för att skämta, men hans intentioner var högst allvarligt menade.
Mamma gav mig ett förkläde.
Potatisen skulle skalas och det var jag som skulle skala den.

Jag skalade, jag grät, och i takt med att potatiskskalet blandades med tårar i vasken tilltog min längtan till Uppsala i styrka.