Allt är en tävling

Många företag erbjuder sina anställda kurser i hjärt-lungräddning. Jag minns när jag för snart tio år sedan arbetade på McDonald's och (tillsammans med andra hårt sminkade tjejer från kassalinjen) övade kompressioner och inblåsningar. Senare blev jag sjuksköterska inom psykiatrin och hjärt-lungräddningen var i stort sett den samma, bortsett från att kvaliteten höjdes och en halvautomatisk defibrillator introducerades. Samma halvautomatiska defibrillator, som smidigt ger muntliga instruktioner och själv analyserar patientens hjärtrytm, användes på den akutvårdsavdelning jag nyligen lämnade. Det är samma typ av defibrillator som numera finns i utvalda taxibilar. ("Tryggt", som en kollega sarkastiskt uttryckte det. "Nu ska taxichauffören som inte ens hittar till rätt adress rädda mitt liv också".)
Jag har aldrig arbetat på hjärtavdelning och således aldrig behövt tolka hjärtrytm tidigare. När mina kursare fantiserat om förmaksflimmer har jag suttit i stödsamtal med självmordsbenägna eller stoppat blödningar från diverse kroppshålor. Pressen jag kände under dagens övning i hjärt-lungräddning visste därför inga gränser och imorgon står jag vid stadsbibliotekets portar när de öppnar för att låna varenda bok om arytmitolkning. Jag vill vara bäst på det också.


Kul på jobbet.

0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home