söndag, september 17, 2006

Hejdå Göran!

Fick precis ett sms från en allierad.

"Älskling, vi vann!"

Med ett leende tänker jag tillbaka på gymnasietiden då jag under en lektion i samhällskunskap upphetsat påstod att "jag är mer moderat än moderaterna själva".

Om det verkligen var sant kan jag inte svara på. Jag har alltid varit en uppviglare. Mitt blå uttalande retade mina röda klasskamrater mer än någonting annat och det var det enda som betydde någonting. Då.

Nu är jag vuxen och förväntas veta bättre.

Att alliansen vann innebär att jag röstade som en vinnare! Grattis alla blå!

Göran Perssons tal, där han erkände sig besegrad av alliansen, gjorde mig dock rörd. Med tårar i ögonen tycker jag uppriktigt synd om Sveriges före detta stadsminister.

Jag funderar på att bjuda honom till det stora party jag planerar att hålla på min 25-årsdag, om ett och ett halvt år, som plåster på såren.

5 Comments:

Blogger Fredo said...

Jag tycker att det känns som dagen efter att Sverige vunnit en VM-match i fotboll. En viktig.

18 september, 2006 14:27  
Anonymous Anonym said...

Ja, man tyckte lite synd om GP. Men samtidigt så himla rätt åt honom! Han som gått igenom hela valet med ett hånflin i ansiktet för att dölja rädslan över det faktum som komma skulle (och nu har kommit). Kämpa på nu, Alliansen, nu vill vi ha en förändring i Sverige!!

19 september, 2006 10:17  
Blogger Neggot said...

Men var han staDsminister? Jag som trodde han regerade hela riket =)

20 september, 2006 00:48  
Blogger Dåcktor Erik said...

Tja, I Görans egna lilla värld var han nog världminister men neggot har rätt.

Göran var, VAR (jippii!), staTsminister. Ibland kan ett verbs tempus göra en väldigt glad.

20 september, 2006 10:51  
Blogger Hanna said...

Neggot och Dåcktor Erik:

Äh. Common.
Idag ska jag äta Pangkaka till lunch.

Att Neggot märker ord är dock föga förvånande.

20 september, 2006 12:36  

Skicka en kommentar

<< Home