Jag slog Michael

Tänk att man är kung på allt, konstaterade jag med illa dold glädje vänd mot min barndomskompis Michael. Detta efter att jag fullständigt utklassat honom och de övriga i bowling under gårdagen. Jag var oslagbar och min hybris visste inga gränser. Att min teknik (gå fram till linjen och släpp ostrukturerat klotet med en duns) häcklats under spelets gång gjorde givetvis segern än sötare.
Senare besökte vi OrsaYran och jag valde att använda Michael som en mänsklig sköld i skydd mot gatumusikanter. Det finns få saker som skrämmer mig mer.

4 Comments:
Haha, nästa gång får vi ta en bowlingkväll tycker jag! Och du, jag tycker faktiskt att ni oxå är som ler och långhalm.. Så söta och matchade jämt! ;)
Bowling, när som helst, absolut!
Det ser ut att vara farligt nära ett övertramp....
efter mimare är gatumusikanter nog det värsta som man kan stöta ihop med.. särskilt peruanska gatumusikanter med panflöjter och gigantiska travar med cd-skivor till överpris!
Skicka en kommentar
<< Home